:(
Hur ska jag nånsin hitta glädje igen och kunna lita på nån?!
Allt började efter min semester eller kanske lite tidigare, vi hade blivit lite förälskade i varandra redan innan sem men bara sådär härligt oskyldigt!! Men när semestern var slut och vi var tillbaka på jobbet så fanns det inget stopp på nåt! ;)
Jag trodde jag hade träffat världens finaste kille! Vi höll på att träffas hela hösten och fram till typ nu.
Men allt verkar nu visar det sig bara ha varit nån typ av bluff. Eller?!
Han lovade mig guld och gröna skogar och han var enl honom så kär i mig så som han aldrig varit! Han ville ge mig allt!! Jag väckte nåt han aldrig känt!
Jag kan säga att jag kände exakt likadant.
Jag känner mig så sjukt jävla lurat och utnyttjad, men tyvärr finns det en annan som har blivit det mycket värre. Stackars människa, tycker uppriktigt synd om henne.
Jag vet att jag varit ett svin mot henne men det är inte i närheten av vad hennes man varit. Jag trodde ju på allt han sa och då fick det bli så, jag var allt han drömt om osv, därför fortsatte jag.
De gånger han varit hos mig, i våran stugan och jag hemma hos han. Eller alla dom andra gångerna. Varför har det hänt?! Vad betydde det?
Alla har rätt att känna exakt som dom gör OM man är ärlig. Jag undrar om han nånsin har varit det mot nån inklusive sig själv?!
Jag tvivlar inte på att han har menat en del i det hans sagt, men varför gå så långt?!
Jag skäms nåt så fruktansvärt över allt och hur illa jag behandlat nån annan, jag känner mig smutsig, men jag trodde verkligen på honom och trodde att han menade det han sa ,att han ville att Jag skulle vara han fru, att jag skulle bli mamma till hans nästa barn och att han ville leva resten av sitt liv med mig! Att han skulle skaffa den Lägenheten först för sin och barnets skull men att jag sen skulle bli en del i den och att han sen skulle flytta till mig! Alla planer han hade här hemma! Varför säger man det till nån om man innerst inne inte menar det?
Varför planera en framtid med nån om man inte hade tänkt leva det?!
Borde jag inte gräva ner mig och ruttna i skam? Borde jag inte bara skita i allt och försöka gå vidare?
Jo det ska jag göra, men just nu känns det som om det aldrig kommer att gå.
Men även om det känns så nu, så vet jag att jag nån gång kommer att bli lycklig!
Är glad att det inte gick längre med allt!
Nu har det "bara" hållit på i 5 mån på riktigt och lite smått tidigare!! Den tiden är helt förstörd!
Jag gruvar att gå tillbaka till jobbet pga honom, jobbigt att behövas mötas. Det kommer smärta!
Jag förstår att det känns tungt nu gumman men det blir bättre bara tiden går. Du har också lärt dig att det finns olika människor man kan möta. Det finns tyvärr människor som saknar empati och som inte förstår hur illa dom kan göra någon annan. Trist bara att den lärdomen måste göra så ont. Jag älskar dig och finns alltid för dig.
