Helt tom...


Luften har tagit slut!
Jag tycker att det gått bättre o bättre på slutet men nu är jag helt slut.
Vet inte hur jag ska kunna förklara hur jag känner?!
Det var samma visa igen igår då Peter skulle lämna Tova. Hon vägrade gå in, hon ville inte vara här, Peter lyfte in henne men då öppnade hon dörren och sprang nerför gatan. Smärtan att se sitt eget barn göra så och titta mig djup i ögonen och säga att jag vill inre vara här med dig mamma,den smärtan är obeskrivlig! Jag vill bara frysa allt som på film och försvinna. Fruktansvärt!
Efter en stund gick det bättre, Peter kunde åka. Men sen var det samma sak när hon skulle sova, grinade och skrek, jag fick inte titta på henne eller röra henne! Vad gör jag?!
Sen imorse så det första hon sa imorse var att hon ville åka till Peter. Jag har haft jättesvårt att jobba idag! Jag har ingen kraft kvar, det är så sjukt jobbigt när det är såhär vet inte om någon kan förstå!!
Sedan när jag kom på dagis så skrek hon och vägrade hoppa in i bilen, efter mycket om och men så åkte vi hem. Men då skulle hon inte gå in, hon ville ju inte vara med mig. Jag har ju dante också så jag var ju tvungen att gå in och börja med mat. Efter ett tag inne så gick det bättre. Kvällen var lugn hon somnade i sin säng och jag fick hålla om henne.

Finns ju inget jag bryr mig så mycket om som att dom ska må bra! Vad ska jag göra? Det känns som jag tvingar henne att vara med mig. Jag är beredd att göra vad som helst för att hon ska må bra.
Men det ju också svårt när det inte riktigt går att prata med P, vi har inte samma syn på allt och enl honom så finns det inga problem.
Men det är stora problem, våran älskade dotter mår nog inte så bra. Och jag mår riktigt dåligt över detta. Och har dåligt samvete för Dante, att jag inte har tillräckligt med tid för honom. Hur mår han i allt detta?
Har googlat en massa idag och läst en massa saker som gör att jag tyvärr mår sämre, som bl.a. att barn under 3 år inte ska ha växlande boenden. Inte så länge hos varje. Men egentligen bryr jag mig inte om det då jag tror att får han mycket kärlek överallt så spelar det ingen roll.
Och vi har ju inte kunnat bo kvar och varit tillsammans pga det. Ett hem med tjaffs, bråk och tråkig stämning är enl mig värre. Finns otroligt många familje förhållanden som skulle behövas förbättras. Men det finns många bra också :)

ska man vara tillsammans bara för att man har barn ihop? Nej

ska man tänka på barnen först och sen på sig själv och sitt eget välmående med bl.a. ny familj och dyl?!

Ska man försöka göra saker tillsammans ändå fastän man separerat?
Mår barnen bra av att se att mamma o pappa kan vara med varandra och göra roliga saker tillsammans med sina barn?


Kommentarer
Postat av: Mamma

Lider verkligen med dig och önskar så att jag kan hjälpa till. Jag tror (som du skriver) att det vore bra om ni alla fyra kan ha ett normalt beetende och göra saker tillsammans inbland så att barnen trots separation ser att dom som familj faktiskt finns kvar. Du måste försöka få Peter att lugnt och sansat prata om hur ni ska göra så att Tova mår bättre.

2012-01-09 @ 23:19:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0